Sorryy

Sorry för dålig uppdatering här, har lite bloggtorka men får ju sådana perioder ibland.

Lite uppdatering hur det går med terapin. Vi håller på med Exponering, exponering är en del av KBT terapin. Eller snarare grundtanken i KBT. Det är det som har visat sig ha bäst effekt någonsin av alla terapier som finns. Exponering innebär att man skriver en hierarki över alla jobbiga saker som hindrar en i livet, men får skatta ångestnivån på varje grej. Sedan betar man av dom nerifrån med början på den minst jobbiga saken. Hittills har det gått rätt bra, har klarat av mina hemuppgifter som vi kommit överens om. Men nu har vi kommit längre upp på listan och det börjar bli riktigt jävla jobbigt att klara av det. Försöker påminna mig själv om att jag gör detta för min egen skull, och jag visste redan innan att exponeringen skulle bli ett helvete, så är det för alla. Men det blir lätt så att man gärna vill ramla tillbaka till det bekväma, inrutade begränsade livet just för att det är det man känner igen och inte får ångest av.

Hur som helst så går det med nöd och näppe just nu, men det MÅSTE bara gå.

Nu ska jag jobba vidare är på TS

Dumma mobil!

Förlåt för extremt dålig uppdatering här senaste veckan. Min bror har ju hjälpt mig att formatera om hela datorn eftersom den varit så seg och inte kunnat spela upp HD filmer trots att den ska ha kapaciteten att göra det. Han tog hem datorn och började pilla med den, men det gick inte så bra den krånglade med uppdateringar osv. Till slut lyckades han få in windows 7 (haft Vista innan) och jag fick hem den igen. Men den blev kokhet skitsnabbt och dog av överhettning en miljon gånger, nog för att den har varit varm ofta innan, men inte så pass att den dör av överhettning flera gånger per dag. Min bror tog tillbaka datorn och han har haft den i en hel vecka och suttit fan dag som natt och krånglat och försökt lägga tillbaka Vista, men datorn har något problem med Uppdateringar, den fastnar där så det tog väldigt mycket tid för honom att fixa till den. Nu äntligen har jag fått den tillbaka och den funkar galant! Den har inte dött av överhettning en enda gång.. pjuh. Jag var lite orolig där ett tag att jag skulle behöva köpa en ny dator, vilket jag inte alls har råd med, har inte råd att köpa varken ny tv eller ny mobil.

Idag skulle jag varit på terapi kvart över 9, men cp mobilen har inte väckt mig (vet inte om jag ska skylla på telefonen eller på mig själv) den brukar ju haka upp sig när alarmet ringer eller när någon person ringer till mig, och då slutar ljudet att fungera. Vaknade klockan 10 och insåg att jag missat terapin, FAN alltså.. Psykologen ringde, men hon lät inte arg eller så (svårt å se henne arg framför mig, hon är lite timid och försiktig, men bra) men det kändes ändå korkat av mig att ha tagit upp en tid som någon annan hade kunnat få. Nej nu blir det till att åka till Jula och köpa en riktigt ringklocka, då jag inte litar på min mobil längre.


Hemska rotfyllning

Usch vilken jävla dag än så länge. Har sovit rätt oroligt i natt eftersom jag skulle till tandläkaren, vilket aldrig är kul såklart. Stina hade gjort klart rotkanalsrensningen som tog 2 och en halvtimme ungefär! Fyfan vad drygt det var! Detta gjordes innan Jul, hon sa också när vi gör själva rotfyllningen så kommer det inte alls göra ont och inte ta särskilt lång tid alls. Så det kändes ju lugnande, för det helevetet vill jag inte vara med om igen. I alla fall så vakande jag och idag och mådde illa, det är inte kul att må illa när man ska ligga i en tandläkarstol med en miljon instrument i munnen och i svalget. Tandläkaren jag hade den här gången sa: "Det kommer bara ta ungefär 40 minuter att fylla tanden eftersom det värsta redan är gjort, så det blir som en vanlig lagning" Okej vad skönt tänkte jag, så körde vi på. "du behöver inte bedövning heller för det kommer inte kännas eftersom kanalerna redan är rensade. MEN fyfan det gjorde skitont, kände varenda fil han borade ner, och dom fick lägga i lokal bedövning i varje filhål, och likförbannat gjorde det skitont! Och jag är ändå rätt härdad från sån här smärta då jag är van, men fyfan alltså. 1 timme och 40 minuter tog det! + då att jag inte mådde bra innan alls. Han gav mig beröm i alla fall och sa att jag gjort ett bra jobb som stod ut så länge. Så nu är väl äntligen skiten med den tanden klar.*peppar*
Har i alla fall inget ont alls, och liiite skönt är det ju att slippa vara bedövad i halva ansiktet så här efteråt.
Fick ta en lugnande, då jag blev så uppstressad över att det gjorde så ont, och tog sån tid. usch. Hemsk dag det här. :(

Tandjävlarna jävlas och Solig galopptur

Okej jag hatar mina tänder, och min tandläkare. Jag har ju gjort kanalrensning och provisorisk ifyllning inför att vi ska göra en rotfyllning senare. Rotkanalerna rensades för ett par månader sedan och sedan efter Jul skulle vi göra rotfyllningen.För två veckor sedan hade jag tid för rotfyllningen, men så ringer dom från Folktandvården och berättar att tandläkaren är sjuk och att dom kommer höra av sig med en ny tid. Idag svalde jag en stoor bit tand kändes det som, och kände efter med tungan, då är hela innehållet i tanden borta alltså den provisoriska lagningen. Det är helg såklart.. som det alltid är när det händer något med tänderna. Så tandläkaren har stängt. Blir väl att ringa imorgon när jag vaknar till akuttandvården IGEN. Fan va less jag blir... Om dom inte hade avbokat mina tider hela tiden så hade jag sluppit detta! Och det jobbiga med det hela är att, om lagningen är helt borta så är rötterna blottade och då måste dom göra om rotkanalsrensningen IGEN! Det tog 3 timmar ungefär.. fyfan.

Igår red jag ut på Tailor runt Bysjön, red "åt fel håll" den här gången som omväxling. SKITFINT väder var det!=) Soligt och varmt och vit pudersnö på åkern i full galoopp! Tailor hade spetsade öron framåt och jag rejsade på som fan! Det är så härligt med Tailor att det finns ingen tendens ens att sticka oavsett hur fort det går, så man känner sig så säker på honom. Han var helt genomsvettig när jag kom tillbaka, det rann bakom öronen på honom. Jag var rätt svettig själv också.. hade klätt mig lite för varmt.

I natt har jag sovit hemma hos Erik, igår såg vi Tower Heist, den va väl helt okej.. men inte mer. Den får en 6a. Sen har jag åkt till Rusta och kollat på matta, dom har en rödaktig som inte är allt för dyr, MEN den har lite fel röd färg tycker jag. Men jag var till Mats Mattor i förrgår och kollade och dom har flera röda mattor, men dom är ju mycket mycket dyrare...har rätt lite pengar kvar nu av det lilla jag har sparat, så jag måste bestämma vad jag ska lägga dom på. Jag har en tavla, en byrå och mattan kvar att köpa. Vill gärna ha ett fint överkast också, men dom verkar vara snordyra! 1000 spänn för ett överkast?! E ju helt sjukt, har kollat på flera ställen, och det är vad dom verkar kosta. Kollade på Rusta idag, dom hade ett lila för 500 spänn, halva priset i alla fall..

Nej nu ska jag gå ner och tvätta två maskiner tvätt...


Slipdamm på allt

Idag har jag träffat terapeuten för andra gången, vi gick igenom hemuppgiften jag fick förra veckan och hur det gått och så. Vi satte upp olika mål. Jag fick även en ny uppgift inför nästa vecka.
Hon verkar väldigt kunnig/Välutbildad och förstår mig väldigt bra. Känns dock lite halvmysko att hon nästan känns yngre än mig, men hon är nog äldre men har ett ungt utseende.

Igår var jag till min lägenhet och torkade av fönstren och dörrkarmar och sånt från slipdamm och spackel, det är blått pulver lite överallt. Sen städade jag inne på toaletten, det har jag visst inte gjort på ett tag för det tog 2 timmar ungefär. Alla flaskor(Ja jag äger flera hundra olika produkter som jag knappt använder) var jätte dammiga så jag torkade av alla och ställde tillbaka dom i ordning och mamsen hade köpt förvaringskorgar som jag la dom i för att det skulle bli lite mer ordning. Jag har fortfarande golven kvar att dammsuga och torka en sista gång, golvet inne på toaletten är vitt av damm. Jag passade även på att ta med Sid dit igår, jag tog med honom i den lilla buren som han haft här hos Erik. Det var ett himla mäck att få in buren i bilen snabbt som sjutton(så han inte skulle frysa) och bära den genom alla dörrar upp till lägenheten (överdelen på buren sitter inte fast med underdelen), han blev nog lite kall, men det tog ju ett par minuter bara så jag hoppas inte han tog någon skada av det.




Frustrerad

Åh jag blir så less, försöker ordna upp mitt liv, men det känns som att jag inte kommer någon vart. Jag har kommit upp tiill en viss nivå, som jag enligt mig har gjort ett jävla jobb alltså. Men sen är det som att jag inte kommer längre. Vet inte hur mycket jag vill gå in på i bloggen heller, men har fått diagnosen OCD eller tvångssyndrom, och då när det gäller just en sak. Det är inte så att jag behöver trycka på en lampknapp 10 ggr innan jag går ur ett rum eller så som det ofta är när det gäller OCD utan det handlar om något annat som jag inte vill gå in på. I alla fall så har jag varit på KBT igen idag och jag blir så frustrerad för det känns inte som vi kommer någon vart, hon pratar ett språk och jag pratar ett annat. Jag försöker förklara men det känns som om hon pratar ett annat språk. Självklart har jag ju stor respekt för att det är hon som är terapeuten, men ändå känns det inte som hon förstår riktigt. Jag vet ju själv hur jag BORDE göra för att bli helt frisk, MEN jag klarar det inte själv. Jag gör inte det jag borde göra även om jag vet att det är det som hade gett bäst resultat. För jag behöver någon som pushar mig. Så jag har kommit fram till att jag helt enkelt får anlita mig själv som terapeut till mig själv ;) ... ja man kunde ju önska..

Idag har jag först varit på arbetsträningen och har väl inte haft en sån jätte givande dag då jag var med Conny idag och han sa att jag skulle ordna med massa mappar på datorn och sortera in i rätt. Problemet var bara att dom bara fanns på hans dator och inte på min, så då var vi tvugna att lägga över filerna/mapparna på ett USB minne och då stod det " överförs 1% klar, tid kvar 1h 20 minuter", så vi satt och pratade om massa annat under tiden och jag kände mig lite i vägen för hans arbete. Tror jag hann jobba en kvart med mapparna innan det var dags att gå hem sen.

Sedan kom mamma och hämtade mig och så gick vi in på underverket och skulle hitta BH till mig, då jag inte äger en enda hel länge då alla bågar ramlat ur i tvättmaskinen (Vem orkar handtvätta?)

Åh vad Less jag blir

Jag hatar min jävla mage mer än något annat i den här världen. Den har fått förstöra så mycket för mig, och när den äntligen hade skärpt till sig och jag har mått skitbra (Jämförelsevis) så har den nu packat ihop. Den blir så otroligt påverkad av hur jag mår, nu är jag nervös för praktiken/arbetsträningen så då lägger den av helt och jag mår så illa och kräks hela tiden. Åt lite mat och 4 timmar senare kräktes jag, och då hade maten definitvt inte ens lämnat magsäcken. Så jävla seg är den, fungera för fan jag behöver dig. Varför ska jag sätta sådana jäkla krav på  mig själv för? Jag har ju kommit en sån lång bit på vägen redan känns det som. Praktiken ska ju börja lugnt med bara 3 timmar varannan dag. Nu kanske ni tycker det låter sjukt lite, men för mig känns det övermäktigt. När man har varit borta från arbetslivet så lång tid så är det sjukt svårt att ta sig tillbaka. Självkänslan är ju totalt nere i botten. Jag kan inte låta bli att tänka att om jag vore arbetsgivare så skulle jag ALDRIG anställa mig själv om jag visste om hur jag är/mår. Nu är det ju bara praktik som jag har så dom betalar ju inget utan får gratis arbetskraft, så det känns väl lite bättre och lite mindre press.Sjävlklart är det okej att vara nervös, problemet är ju att jag får sådana jäkla symptom som är helt förlamande tack vare magen. Om det bara vore nervositet så är det ju bara att dra dit ändå.
Aja får försöka stressa av så får vi se om magen skärper till sig.

This day sux

En lång historia

Har funderat på hur mycket jag vill skrika om min hälsa i den här bloggen. Sjukdomarna är ju ändå en stor del av mitt liv tyvärr och jag är rädd att bloggen kommer bli väldigt opersonlig om jag aldrig skriver om det. Jag har varit sjuk i 3 år, det började med magsmärtor och jag sökte hjälp på vårdcentralen , doktorn talade om att jag hade magkatarr och jag fick testa 100 olika mediciner mot detta,men ingen hjälpte. Veckorna gick och jag blev bara sämre och började kräkas med jämna mellanrum och hade kroniskt illamående. Jag gick ner otroligt mycket i vikt och var verkligen jätte smal, anledningen var att jag knappt fick i mig någon mat på grund av illamåendet. Flera utredningar gjordes , gastroskopi, koloskopi O.s.v . Kom nu ihåg att allting tog en ENORM tid, mellan varje undersökning var det 3 månaders väntetid, mellan varje läkarbesök var det flera veckors väntetid. Jag tänker inte ens försöka ge mig in på att berätta hur det var, för det är helt omöjligt att förstå om man inte varit i samma sits själv.
Hur som helst så gick månaderna och jag låg på sjukhus otroligt många gånger, jag tror inte jag överdriver när jag skriver att jag legat på sjukhus runt 50 gånger på 3 år. Fick ha dropp och har till och med haft näring i en slang genom näsan en längre tid. Har legat på Akademiska sjukhuset i uppsala en tid också. För att göra en väldigt lång historia kort så fick jag diagnosen Svår funktionell Dyspepsi , alltså att magsäcken inte jobbar som den ska men man kan inte göra något åt saken. Läkaren talade om att man inte kunde göra något mer för mig, utan att jag måste leva med sjukdomen. Jag vet inte om ni kan förstå hur man mår när någon talar om att man måste leva med en sjukdom som gör att man kräks varje dag och har ett kroniskt illamående och måste tvinga i sig mat för att få i sig näring. Under hela den här tiden har man ju försökt hålla hoppet uppe genom att tänka " Läkarna kanske kan hitta någon medicin som fungerar, eller hjälpa mig på något sätt " men när läkaren ringde och talade om att dom inte kunde göra något mer för mig alls så rasade allt hopp och det var fruktansvärt. Vill inte riktigt gå in på detaljer men hamnade i en djup depression. Sedan dess har jag jobbat med KBT terapi för att försöka klara av dagen och leva med sjukdomen, har en underbar KBT terapeut som stöttat mig länge nu. Även familj ,pojkvän och vänner har funnits där hela tiden och stöttat bäst dom kan. Hela mitt liv försvann där för 3 år sedan, allt bara rasade och jag försöker nu att ta mig uppåt ett steg i taget. Har hittat en medicin som fungerar rätt så bra så kräkningarna har minskat rätt rejält.
Idag har jag varit på möte på Cozmoz ( Ett center som har disco för ungdomar, restaurang När-TV m.m ) angågende att jag ska försöka komma igång med lite praktik och se hur mycket jag klarar av att jobba. Även om jag är sjuk så är det inte bra att bara gå hemma, utan att försöka jobba så mycket man klarar. Tjejen på Cozmoz var trevlig i alla fall och tyckte vi skulle börja lugnt med några timmar i veckan som jag är där, sen ökar vi på med tiden om det funkar bra.

RSS 2.0